Pjäser:
Speedy Gonzales

Speedy Gonzales 1 gjordes 1973 i samarbete (OBS! inte konstnärligt - bara beträffande målsättning och målgrupper) med Kuratorsbyrån (en avdelning inom Fritidsbyrån som i sin tur sorterade under Socialförvaltningen) som hade hand om missbrukare - faktiska och potentiella.

Och en målsättningsbeskrivning sattes ihop av Anders Melander som var teaterns gränssnitt gentemot Social-förvaltningen i det här projektet.

Grundidén till pjäsen fick Anders Melander från popbandstiden i Malmö. Där fanns ett rockgäng vars solo-sångare var berömd för sin slapphet när det gällde saker som att komma till rep, ha med sej textblad, sjunga igenom låtar, osv.

Hasse Mosesson i rollen som Speedy Gonzales.Så följaktligen handlade de första utkasten också om ett repeterande popband med en medlem som konsekvent ballar ur. De märkte snart att det var urtrist för publiken (De testade ca 15 minuter inför publik ett par gånger) att sitta och glo på ett popband som repeterar - det hela var så till den milda grad realistiskt spelat att det blev exakt som att titta på dom popband som de facto repeterade på fritidsgårdarna, fast i ett annat rum, och då förstås utan att rubricera sig själva 'teater'....

Nationalteatern skiftade spår och skapade ett (ganska osannolikt) ungdomsgäng bestående av Lisa (jättereko tjej) som är ihop med Bengan (helyllekille som evighetsfilar på en gammal mc i villans källare), Tutte (en viljesvag & jagsvag drömmare utan alltför mycket mellan öronen) och Speedy Gonzales (en begynnande gangster och knarkdealare, än så länge utan någon maffia och därför boss över Tutte).

Tutte heter egentligen Ingvar, vilket ”jag” framkommer när hans förman ropar, och Speedy heter egentligen Torbjörn, vilket framkommer först vid det obligatoriska veckomötet med övervakaren. I Speedy 2 tillkommer Ingela, en sliten tjej som levt hårt & suttit på ungomsvårdsanstalt men som nu är starkt på väg tillbaka och som första steg får bo ett tag i Bengans hem, dit ju även Speedy kommer varje dag...

Speedy Gonzales 1 hade premiär tidiga hösten 1973 och spelades då och våren 1974.
Speedy 2 skrevs sommaren 1974 och hade premiär tidiga hösten.

Spelperioden var precis slut när Anders Melander ryckte in i lumpen och hans dotter föddes, vilket skedde nästan samtidigt. Anders krånglade sig visserligen ur lumpen ganska omgående, men påbörjade istället sin barnledighet.

Speedy 2 togs upp igen i april 1975, då med Totta Näslund som Tutte.

Här kan du läsa Nationalteaterns förslag, till socialnämnden, på drogupplysande pjäs för ungdom. Det som sedemera blev Speedy Gonzales. Klicka här för att ladda ner PDF.

Succé i Stockholm:
När ska Göteborg begripa hur bra Nationalteatern är?

Det var på kvällen den 30 september i Björkhagens ABF i Stockholm.
Vi stod intryckta i en liten lokal - minst 150 stycken. På det minimala utrymmet framför oss framförde National-teatern sin egen pjäs "Speedy Gonzales".
Succé naturligtvis.

Det var dessutom på eftermiddagen den 20 oktober på Klarateatern i Stockholm. Vi var omkring 300 personer - mest ungar - som skrek av skratt och spänning när Nationalteatern spelande upp sin barn- och familjeföreställning "Sagen om ormen".
Succé naturligtvis.
I Stockholm förstår man att ta vara på Nationalteatern.
Nationalteatern är som bekant en av Sveriges absolut bästa fria teatergrupper. Det har man begripit överallt i Sverige - utom bland bestämmande kommunala kulturknuttar i Göteborg.

Anslagen till teatern är som vanligt alldeles för små. Så små att man nu tar engagemang så långt från västkusten som Stockholm.

Under ett par veckor har man spelat "Sagan om ormen" på Klarateatern. Abonnerade föreställningar på eftermiddagarna inför entusiastiska skolbarn i 7-11 års åldern.

Detta måste kännas skönt för teatern - att få hyggligt betalt samtidigt som man får spela ut inför en någorlunda stor publik. På lördagar och söndagar har man gett "öppna" föreställningar inför betalande publik. Hela arrangemanget görs föresten med Stockholms stadsteaters välsignelse.

Stockholm mötte upp
Samma intensiva känsla fanns med när vi såg Nationalteatern sist i Stockholm. Det var under Teatercentrums tvådagarsfestival med fria teatergrupper från hela landet. Då stod vi alltså inklämnda i Björkhagens ABF-lokal och såg "Speedy Gonzales" - bland det bästa vi någonsin sett.
Det var ändå på en lördagskväll när man normalt sitter hemma och slöar och ser på dåliga underhållningsprogram på TV och dricker grogg.

Men i Stockholm slet man sig ur lördagsdvalan och mötte upp för att få se Nationalteatern - (en va Sveriges bästa etc..). Även detta måste ha varit en stimulerande upplevelse för gruppen. Det roliga var att allt var som vanligt - propparna gick med jämna mellanrum och någon råkade trampa ur sladden till strålkastarna. Förhållanden som är vanliga ute på fritidsgårdarna i Göteborg.

Men nu måste Göteborgs kommunal-politiker ta sig i kragen. Blir inte anslagen till Nationalteatern större än så blir gruppen kanske tvugnen att försörja sig på enbart sådana här turnéer i landet. Och då har göteborgarna gått miste om mycket.

"Sagan om ormen" är bra, jättebra. Men "Speedy Gonzales" är så där aldeles förbannat bra. Gå och se båda två ! Slit er gärna en lördagskväll om det ges tillfälle någon gång. Och så försök ta vara på Nationalteatern.

Uno Palmström - GT 1 nov 1973.