Skivor:
Nationalteatern MNW klassiker

CD BONNIER AMIGO - MNWCD 2030

I sjuttiotalets Sverige var skillnaden mellan "plast" och "äkta" knivskarp och både mer uppenbar och betydligt mer uttalad än i vårt intill förvirring färgsprakande 2000-tal.

"Plast" var inte bara ett materialistiskt tillstånd utan även ett mentalt virus. Nationalteatern var en nödvändig motvikt och så "äkta" det överhuvudtaget gick att vara. Nationalteatern sa - och sjöng - precis som det var.

Om man vill så kan man lyssna till Nationalteaterns sjuttitalsinspelningar och kalla musiken för amatörisk. Men med ett mer öppet förhållningssätt hör man istället något av den skitigaste och skönast rullande rockmusik som någonsin skapats i det här landet.

Ljudet av Nationalteatern var obarmhärtigt torrt, stramt, okonstlat, naket och direkt - "utan kosmetika", som Ulf Dageby utryckte det.

Med ett sound lika oförfalskat och texter lika ocensurerade som Velvet Undergrounds storstadsskildringar från andra sidan Atlanten träffar Nationalteatern skoningslöst. Och oavsett om man sjöng om fredagsfylla, sniffning, fabriksnedläggningar eller kärlek så kändes det att engagemanget var djupt känt och ... äkta.

Produktionen var lika ruffik och osminkad som på Exile on Main Street och 50-talest raspiga vinylplattor med Chicago-blues på Chess-etiketten.

Från skivans booklet - Text: Claes Olson

Låtlista