Skivor:
Nacksving – ett samlat grepp från Götet
(Utgiven 1975
Nacksving 031-1)
Detta är den första skivan från ”Nacksving”, då ett
nystartat grammofonbolag i Göteborg. Bolaget ägdes av grupperna som medverkade
på denna skiva plus Sprängkullen.
De flesta låtarna är inspelade i studio 12 på Sveriges Radio i Göteborg
av Sven-Erick Edvardsson och Mikael Bergek.
Låten "Maltesaren" var ursprungligen inspelad som signaturmelodi
för ungdomsredaktionen i Göteborg.
"Ta tillbaka Haga-huset" är inspelade av Bengt
Hilmersson.
Omslag: fotot är taget av Göran Assbring.
Teckningen gjorde Anneli Berg och lägg uten gjorde
Tomas Forsell.
Låtar, grupper samt upphovsmän
Maltesaren |
Nationalteatern
Nynningen |
Trad arr Anders Melander |
Batongerna skall dansa |
Nynningen |
Tomas Forsell |
Hamnarbetarsång |
Ariman |
Ariman |
Parkeringshets |
Soffgruppen |
Matz Nilsson |
Feta snutar |
Motvind |
Motvind |
Evighetsdans |
Tintomara |
Sven-Eric Alborn |
Ettan |
Nationalteatern |
Text: Eva Ogebratt, Musik: Ulf Dageby |
Här och nu |
Ariman |
Ariman |
Ungkarlslåt |
Nynningen |
Text: Forsell, Musik: Forsell, Goldberg, Borgström |
Fikapaus |
Motvind |
Motvind |
Blåmaltesaren |
Trio General Goof |
Trad arr Nynningen |
Om den fria konsten |
Tintomara |
Sven-Eric Alborn |
Ta tillbaka Hagahuset |
Nationalteatern |
Anders Melander |
Musikens Makt:
Nacksvings första LP:
Göteborg och våldsapparaten
En fet snutnacke lyser mot mej från omslaget till Nacksvings första platta.
Sex göteborgska rockband har tagit ett Djärvt Grepp tillsammans med Sprängkullen
och startat skivbolag.
Maltesaren, signaturmelodin till göteborgska ungdomsredaktionen
inleder. En hit, som följs av en av Nynningens allra bästa låtar Batongerna
ska dansa. Temat är anslaget, för den här skivan handlar om Göteborg
i högsta grad – Göteborg och den borgerliga våldsapparaten.
Motvind är en ny tung rockgrupp. De skulle behöva jobba med sina texter,
men de hamrande pukorna i Fikapaus sitter kvar i skallen långt
efter skivan är slut. Tintomara medverkar också med 2 låtar. Evighetsdans
är finstämd poesi om de ensammas dans i en värld där alla slåss för sej:
Var för sig är vi intet
Men en störtflod tillsammans
Soffgruppens bidrag är minst av allt försoffat. Parkeringslåten
låter precis som titeln antyder: våldsamt hetsigt, en instrumental som jag
knappast skulle orka höra när jag letade parkeringsplats en het lördag i
Götet
AIRMAN IMPONERAR
Airman har tidigare imponerat på scen, och dom är inte mindre intressanta
på skiva. Fräscha, äkta och alldeles ärliga fungerar dom med 2 vackra sånger
som skivans bestående skönhetsupplevelse. Nacksving får gärna göra en solo-LP
med Airman snart!
Skivans dragplåster är naturligtvis Nationalteaternynningen. Förutom
Batongerna spelar Nynningen också Ungkarlslåt och en ”blå” version av
Maltesaren som mest verkar vara utfyllnad. Nationalteaterns egen
Ettan är en riktig Knuff-låt om skolans betygssystem med en ensam
bluesgitarr och Stoneseko.
Men det bästa har jag sparat till sist.
Plötsligt slår Mikael Gyllenstig in takten till den progressiva svenska
rockens absolut suveränaste låt. Nationalteaterns aktions-shouter Ta tillbaka
Hagahuset med bergskredstunga gitarrer och massiva körer bakom sångsolistens
röst. Perfekt.
Jag vågar knappt lyssna på låten, för varje gång vill man ut och slåss
på gatorna. Snacka om uppvigling… Och vilken slagkraft i dessa rader:
Men allting har en ände, korven den har två
Lögnerna har ingen, men stinker mer ändå.
Spela den på maxvolym och minns Oskarshamn där snutarna slog till mot
musikkämparna i påskas.
VARFÖR FULLPRIS?
En samlings-LP alltså, och en ovanligt enhetlig sådan, även om Soffgruppen
bryter stämningen väl mycket. Negativa sidor finns ju. Ljudkvalitén är inte
direkt över sig på en del låtar, så fullpriset kanske inte är riktigt motiverat.
Snutfixeringen är lite svår att fatta om man aldrig träffat götets grisar,
och omslaget kunde jobbats lite mer på.
Parollen ”Ta tillbaka Hagahuset” borde ändras till ”Rädda Sprängkullen”
med tanke dels på att pensionärerna i Haga nu har huset som samlingsplats.
Men då kommer vi in på andra frågor. Låten är i alla fall mästerlig.
Per Guldbransen - Musikens Makt Nr 4 -75
|