Pjäser:
Akta er för Lumor

Klicka på bilden för att
öppna klippet som PDFNationalteaterns första barnpjäs utspelas på en fridfull äng, där det bor många egenartade och vänliga figurer: den gamle gubben Gneten, Ängsgull och Wagner, Gnuvaktaren, Bajs - en varelse som aldrig tvättar sig, Grulan och det lilla barnet Yllet.

Till dem kommer en dag två kungar från Bästerlandet och rövar bort lilla Yllet. Med henne som gisslan och med hjälp av den mystiska apparaten Lumor lyckas dessa två ondskefulla varelser hålla ängsborna i schack och tilltvinga sig deras gruvguld. Men allt går inte som de tänkt sig och mot deras vilja kommer Yllet tillbaka och de står där maktlösa när de berövats Lumor. Som straff får de stanna hos ängsfolket för att lära sig hur man blir snälla människor.

Medverkade gjorde:
Hans Mosesson och Håkan Wennberg som spelade elaka kungar. Inga Edwards spelade figuren Bajs. Med Reventberg Ängsgull, Pale Olofsson gjorde Wagner och Stålmannen. Anki Rahlskog som Grulan, Peter Wahlqvist spelade Gneten och Anders Melander uppträdde som Gnuvaktaren. Susanna Edwards spelade det lilla Yllet. Anders Melander gjorde sångerna och Anna Gutorp stod för dekoren.

Lumor fick urpremiär i Dalarna och Ingvar Engvén skrev följande recension för Borlänge Tidning:

Svensk urpremiär i Schenshyttan
Nationalteaterns första barnpjäs härlig teaterlek för alla åldrar.

Schenshytteborna fick vara med om en märklig teaterpremiär på lördagseftermiddagen då Nationalteatern på bygdegårdens gräsmattescen hade urpremiär på sin första, nyskrivna barnpjäs ”En äng med skumt och förtrollning”. Det långa namnet är bara ett arbetsnamn och när pjäsen den här veckan spelas upp i Göteborg på bl.a. lekplatser heter den troligen nåt annat. Publiken – uppskattningsvis drygt 100 personer – bestod av både unga och gamla och alla visade samma förtjusning över det som spelades upp denna vackra eftermiddag av landets kanske mest omskrivna teatergrupp i år. Nationalteatern – om vars sommarvistelse i Schenshyttan vi berättade i fredagens BT – har hittills verkat i Lund men från och med nu är det Göteborg som är deras hemvist. Göteborgarna är veklingen att gratulera!

”En äng med skumt och förtrollning” är ett grupparbete som arbetats fram under 14 dagar nu i sommar. Det vänder sig väl i första hand till mindre barn, men det har samtidigt egenskaper som gör att det roar och fängslar alla åldrar, alltså ett utmärkt familjeprogram.

Bäst karaktäriseras pjäsen som ett sagospel utan de gängse sagofigurerna. Handlingen utspelas på en fridfull äng. Där bor många egenartade och vänliga figurer: den gamle gubben Gneten, Ängsgull och Wagner, Gnuvaktaren, Bajs – en varelse som aldrig tvättar sig, Grulan och det lilla barnet Yllet. Till dem kommer en dag två kungar från Bästerlandet och rövar bort lilla Yllet. Med henne som gisslan och med hjälp av den mystiska apparaten Lumor lyckas dessa två ondskefulla varelser hålla ängsborna i schack och tilltvinga sig deras gruvguld. Men allt går inte som de tänkt sig och mot deras vilja kommer Yllet tillbaka och de står där maktlösa när de berövats Lumor. Som straff får de stanna hos ägsfolket för att lära sig hur man blir snälla människor.

”En äng med skumt och förtrollning” är ett mycket skickligt gjort spel. Det är ett pedagogiskt stycke. Det finns en avsikt med det utöver att roa och underhålla. Det vill väcka tankar och förmedla insikter och det gör det på ett sätt som troligen appellerar mycket bra till små barn.
Här finns gott om associationer till aktuella företeelser. Gneten vägrar gå ner i gruvan och hämta guld åt kungarna, han strejkar. Det talas om förgiftning av naturen och om hur människor bör leva med varandra. De två kungarna från Bästerlandet vill föra in ett kapitalistiskt tänkesätt hos ängens invånare samtidigt som de själva roffar åt sig allt.

Nationalteatern roar sig också med att satirisera över välkända klichéer på samma gång som man säger något om samhället vi lever i. Stålmannen – den gamle seriefiguren – förs in i handlingen men han är helt ovillig att hjälpa de förtryckta.

Han vill inte bli störd i sina balettövingar och står egentligen på kungarnas sida. Så är det ofta i verkligheten. Makthavarna har resurser att förtrycka med. Det fina med den här samhällstillvändheten är att den är barnvänlig, både i texten och utförandet.

”En äng med skumt och förtrollning” är teater som lek och lust. Den använder teatern som uttrycksform och därför blir allvaret aldrig tråkigt. Det är inte heller påträngande, antydningstekniken är nästan genomgående. Det har gjorts rätt mycket teater för barn under senare år. Av allt jag har sett framstår nog Nationalteaterns lilla pjäs som något av det bästa, det mest stimulerande och användbara.

Pjäsen är ju ett grupparbete men fördenskull kan man gå in på de inviduella skådespelarinsatserna. Gruppens spel var personligt och samtidigt homogent, professionellt och ändock underordnat gruppen. Hans Mosesson och Håkan Wennberg ver perfekt demokratiska kungar i sina svarta kläder med ondskans blick i ögonen hela tiden. Som Bajs gjorde Inga Edwards en lustig figur och något av samma intensiva spel företedde Med Reventberg och Pale Olofsson som Ängull respektive Wagner. Olofsson gjorde även den ovillige Stålmannen minnesvärd. De övriga spelade fram sina figurer så att de passade exakt inom den angivna ramen, Anki Rahlskog som Grulan, Peter Valqvist som Gneten och Anders Melander som Gnuvaktaren. Och Yllet spelades med oväntad säkerhet av käcka lilla Susanna Edwards.

Stycket rymde även ett par trevliga sånger av Anders Melander och de framfördes också med stor finess, inte minst kungarnas sång. Anna Gutorp hade haft ansvaret för den enkla men effektiva och stämningsskapande dekoren.

Till sist bör nämnas att i styckets final så blev barnen i publiken med. Den stora mystiska Hurtbullen visade sig innehålla instrument av alla de slag som delades ut till barnen så att de fick medverka med musik i finalsången. Därefter bjöds alla barnen på saft på gräsmattescenen.

Vi får hoppas att Nationalteatern nästa sommar vänder åter till Schenshyttan och då gärna gästspelar lite på andra håll. Varför inte i Borlänge?.

Ingvar Engvén Borlänge Tidning