Pjäser:
Tjuveriaktiebolaget

Nationalteatern gör research i Göteborgs hamn.Handlade om strejker i slutet av 60-talet och början av 70-talet i Göteborgs hamn. Titeln är en ordlek med Stuveri-aktiebolaget som var involverade i dessa (vilda?) strejker.

Låten ”En Stuveriarbetares död” som Anki Rahlskog sjunger (på första LP-n,” Ta det...”) är hämtad från denna pjäs. De som medverkade var: Lars ”Jacob” Jakobsson, Peter Wahlqvist och Anki Rahlskog samt Håkan Wennberg och Anders Melander. De skrev pjäsen tillsammans och gjorde research bland arbetare i Göteborgs hamn. Så småningom dog den levande hamnen och s.k. containerdrift tog över, ute på Hisingen. Synd tyckte många.

SVT filmade av Tjyveriaktiebolaget för att visas i TV. Det var tablålagt och allt, men stoppades i sista sekunden av politiska skäl.

SVT vågade inte! Det blev en del rabalder - bland annat protesterade Svenska Hamnarbetarförbundet. Hamnarbetarnas protestbrev kan du hitta här som PDF.

Agneta Pleijel skrev följande i Aftonbladet den 15 nov -71:

Träffsäker återgivning av strejken i Göteborg

"Lilla pigga Nationalteatern i Göteborg, som av alla krafter slåss för sin existens mot de kommunala myndigheternas njugghet, har varit i Stockholm med förorter och visat vad gruppen kan.
Två gånger - senast nu på Borgarskolan - har man spalat sin senaste uppsättning, göteborgskt så det förslår, "Tjuveriaktiebolaget", en pjäs om hamnen i Göteborg.

NJA-gruppen, Pro-teatern och andra har visat vägen för teater som direkt och handfast sysslar med svenskt arbetsliv och med klasskampen på konkret nivå. Nationalteatern har i många stycken samma målsättning. Men den teater gruppen visar är annorlunda: mjukare, om man så vill, uppmärksammare på en realistisk verklighetsåtergivning.

Och i arbetet med pjäsen "Tjuveriaktiebolaget" som gjorts tilsammans med stuveriarbetare i Göteborg, har man haft ett rikt och tacksamt material att gripa sej an med. Strejken på hösten 1969 är den naturliga utgångspunkten, men i motsasts till t ex Pro-teatrarnas Volvo-grupp har man inte begräsat sig till själva strejkförloppet. Istället växer pjäsen ut till en autentisk skildring av livet i hamnen. Språk, lokalkolorit, humor, vitsar, kampen mot rederi och fackförbundsledning, allt det där blir en skildring av Sverige, sett från gräsrotsnivå.

Det är pjäsens styrka: den träffsäkra och färgstarka karaktäristiken av människor, av en livshållning, pricksäkert göteborgskt, frestas man säga:
Och under detta ligger en kritisk analys, som är klar och frän, och som jag inte har något att invända emot. Här gäller inte att varje facklig verksam person är en korrupt skurk; sveket ligger i klass-samarbetet på byrokratiserad och teknokratisk förbudsnivå.

Invändningar finns det mot föreställningen, men det är av en annan art: att pjäsen trots fina teatrala uppslag inte har blivit en helhet, att den sympatiska oprofessionella hållningen har lett till suddighet och grötighet i uppbygnaden. Man sitter och längtar efter en författare och en regissör; bådadera tycks ha saknats. Materialet är ostrukturerat, och det är inte publikens fel att den inte uppfattar när föreställningen tar slut.

Mjukhet och värme och humor får inte råka i konflikt med den politiska slagkraften; tyvärr är det väl det som händer i "Tjuveriaktiebolaget". Det hade inte behövt bli så, med lite mer omsorg och tid. I det fallet vet jag inte om man ska skylla på Nationalteatern eller på en kulturpolitik som inte låter en teatergrupp utveckla sina resurser. Synd är det, men det bör inte avhålla någon från att se föreställningen, för det är den värd. "

Agneta Pleijel - Aftonbladet måndagen den 15 nov 1971